Varför är det alltid så att man alltid vill ha det håret man inte har? Eller, alltid är väl att ta i, men så fort jag har haft en hårfärg ett tag så tröttnar jag och vill ha något annat. Innan jag påbörjade min ombre i vintras hade jag inte färgat håret på tre år, och det är väldigt bra jobbat för mig. Nu när jag ser gamla bilder på mitt vackra, naturliga, bruna hår känner jag mig lite sentimental och vill ha tillbaks det, haha. Ironiskt nog med tanke på att jag ska till frisören nästa vecka och bli ännu ljusare. Nej, jag trivs väldigt bra i min nuvarande färg (även om den är lite dassig nu pga inte vart hos frisören på 4 månader) och kommer ha kvar den ett tag till, men brunt hår är onekligen också riktigt fint :) Jag får väl skaffa mig en brun peruk när jag vill känna mig naturlig igen ;)
/ Emma

