Läskigt eller jobbigt?

Kan du aldrig bli mörkrädd eller tycka det är läskigt att vara ensam hemma? Kom på att fråga nu bara för att jag ska sova ensam nu när min karl är borta på jobb och jag är så mörkrädd!

Jag tyckte denna fråga var lite rolig så jag tänkte svara på den :) Jag kan tänka mig att många känner igen sig i frågan och tycker det är läskigt att sova själva. I synnerhet när man bor på hus på landet kanske. 

Själv har jag inga som helst problem med att bo och sova själv, trots att jag bor själv på landet. Jag känner mig så himla trygg i vårt hus/på gården. Detta trots att jag egentligen är ganska mörkrädd och rädd för spöken/övernaturlighet (trots att jag inte varit med om något nämnvärt egentligen). Vi bor nästan som i ett litet samhälle, fast på landet, så det är ingen ödslig gård i skogen jag bor på. Om det varit så hade det kanske varit lite jobbigare att vänja sig vid att sova ensam. Det tog några gånger innan jag vande mig vid att sova själv, och i början var jag ganska nojjig, men det gick ganska snabbt att vänja sig vid att vara ensam i huset. Jag sover även med öronproppar så jag slipper höra alla "mystiska ljud", som egentligen inte är någonting, så det gör mig nog också mindre nojjig. En rolig anekdot är att min hörsel är lite för bra för mig själv. Som sagt så sover jag med öronproppar, och på sommaren är det trevligt att sova med fönstret öppet eftersom det blir så satans varmt. Tyvärr kan jag knappt göra det, för när jag sover med fönstret halvöppet hör jag trafiken från E20 som ligger kanske 500 meter från huset... normalt, eller?

Har ni svårt/lätt för att sova själva?

/ Emma