Som hästägare så tror jag att vi är många som alltid är stolta över våra kära djur, oavsett vilken disciplin vi sysslar med inom hästsporten. Jag är alltid stolt över mina hästar, men just nu är jag inne i en period där jag är extra stolt över alla tre av olika anledningar.
Om vi börjar med Focus så är jag obviously väldigt stolt över hur fint han skötte sig på sin första pay and ride någonsin, och att resulattet också blev såpass bra är ett bevis på att arbetet vi lagt ner på honom har gjort sitt. Han är långt ifrån där vi vill att han ska vara i ridningen, men han har kommit en bit på vägen, och med mer arbete och styrka tror jag verkligen att det kan bli en bra häst. Vi har haft våra ups and downs, men utvecklats har han definitivt gjort. Sen blir jag såklart extra stolt när det var flera andra ryttare på pay and riden som berömde honom för att han var så fin. Han är något alldeles extra!
![]()
Det vi har jobbat mest på är att han ska jobba på i en så bra form som möjligt, och söka sitt eget stöd till bettet istället för att bara gå och krulla ihop sig. Så som han går på den vänstra bilden ville han gå hela tiden i galoppen när vi fick honom, medan han numera mestadels jobbar på i en betydligt mer hälsosam form som på den högra bilden. Det skiljer två månader mellan bilderna.
Sen har vi min största älskling, Boppen. Jag är så stolt över att han 21 år gammal fortfarande är så otroligt ambitiös och härlig att rida. Det är aldrig tråkigt att träna honom, för han gör alltid sitt bästa! I dressyren börjar han dessutom bli riktigt fin nu. Det jag är mest stolt över är dock att han har skött sig så bra när andra har ridit. Både vår stallkompis och vår stallkompis kusin har ridit honom. Vår stallkompis som är lite hopprädd fick låna honom och hoppa när vi var på GHS, och hon var så glad efteråt. Han hade skött sig så bra och hon hade inte varit rädd en enda gång när hon styrt på något hinder. När en annan stallkompis kusin hade ridit ut hade han också skött sig hur bra som helst. Det är så skönt att han känns mer harmonisk nu på äldre dagar och att han alltid sköter sig lika bra oavsett vem som sitter på!
![]()
Till sist har vi lilla Tagis som verkar vara i sitt livs form just nu. Han är lika pigg och glad nästan varje ridpass! Förut fick vi vara glada om vi fick till ett bra pass då och då. Han har blivit så mycket mer ambitiös till allt arbete och det är himla kul att se. Även han har skött sig bra när andra har lånat honom för uteritter, även om han har varit väldigt pigg då också ;) Jag är dessutom stolt över att vi kan sätta upp vem som helst, oavsett erfarenhet, på Tage och veta att han bär dem som en ängel på ridbanan. En perfekt nybörjarhäst!
![]()
/ Emma
Sen har vi min största älskling, Boppen. Jag är så stolt över att han 21 år gammal fortfarande är så otroligt ambitiös och härlig att rida. Det är aldrig tråkigt att träna honom, för han gör alltid sitt bästa! I dressyren börjar han dessutom bli riktigt fin nu. Det jag är mest stolt över är dock att han har skött sig så bra när andra har ridit. Både vår stallkompis och vår stallkompis kusin har ridit honom. Vår stallkompis som är lite hopprädd fick låna honom och hoppa när vi var på GHS, och hon var så glad efteråt. Han hade skött sig så bra och hon hade inte varit rädd en enda gång när hon styrt på något hinder. När en annan stallkompis kusin hade ridit ut hade han också skött sig hur bra som helst. Det är så skönt att han känns mer harmonisk nu på äldre dagar och att han alltid sköter sig lika bra oavsett vem som sitter på!
