Igår var det 4 månader sedan vi hämtade hem vår lilla Focus. Hästen som var så otroligt snäll, lite seg att rida men som gick att rida i bara grimma om man så ville. Jo visst, under vår första vecka tillsammans kanske det hade gått. När den lilla hästen var inne i sin trygghetsbubbla och knappen stod på "off" istället för "on". Då hade det nog gått.
Men sen - när svackorna kom. Då hade jag aldrig i livet suttit på den där hästen i bara grimma kan jag säga. Han började "testa oss", vad vi trodde. Bockade med pappa på ryggen riktigt ordentligt under en uteritt, så då vågade vi knappt rida ut efter det. Han kastade sig flera meter åt sidan i paddocken när han blev rädd eller "rädd" för något, det var lite oklart. Många tårar kom, vad fasen hade vi köpt oss för häst? En häst man ska gå och vara rädd för?
Men, när svackorna var över så var han finare än någonsin. Dock varade det inte så länge innan nästa svacka kom. Det var då det slog oss, eller kanske framför allt mig som jobbat mest med honom. Herregud, han försöker ju bara ta sig ur sin bubbla. En bubbla han antagligen befunnit sig i väldigt länge. En bubbla där han satt sig själv i försvar, där han bara försökt överleva. Nu hade den där "off"-knappen börjat vrida sig mot "on". Den kanske inte är helt på "on" än, men den är på god väg.
Jisses vad tålamod man måste ha med en häst som är så skadad i sitt psyke. Jag är dock övertygad att med mycket kärlek, träning och just tålamod för hur han är - så kommer han bli en helt fantastisk individ. Han är redan en helt fantastisk individ, men han kommer bli en trygg, fantastisk individ med tiden. Goaste Focus <3
![]()
/ Anna
Men sen - när svackorna kom. Då hade jag aldrig i livet suttit på den där hästen i bara grimma kan jag säga. Han började "testa oss", vad vi trodde. Bockade med pappa på ryggen riktigt ordentligt under en uteritt, så då vågade vi knappt rida ut efter det. Han kastade sig flera meter åt sidan i paddocken när han blev rädd eller "rädd" för något, det var lite oklart. Många tårar kom, vad fasen hade vi köpt oss för häst? En häst man ska gå och vara rädd för?
Men, när svackorna var över så var han finare än någonsin. Dock varade det inte så länge innan nästa svacka kom. Det var då det slog oss, eller kanske framför allt mig som jobbat mest med honom. Herregud, han försöker ju bara ta sig ur sin bubbla. En bubbla han antagligen befunnit sig i väldigt länge. En bubbla där han satt sig själv i försvar, där han bara försökt överleva. Nu hade den där "off"-knappen börjat vrida sig mot "on". Den kanske inte är helt på "on" än, men den är på god väg.
Jisses vad tålamod man måste ha med en häst som är så skadad i sitt psyke. Jag är dock övertygad att med mycket kärlek, träning och just tålamod för hur han är - så kommer han bli en helt fantastisk individ. Han är redan en helt fantastisk individ, men han kommer bli en trygg, fantastisk individ med tiden. Goaste Focus <3
