Hur förhåller ni er till att det kan vända så oerhört snabbt med hästar? Att dom ena dagen kan vara friska, andra dagen skadade. Man vet aldrig riktigt hur det kommer se ut i framtiden. Rätt var det är kanske hästen måste avlivas osv osv. Tycker ni det är läskigt? Hur hittar ni motivation till att trots allt detta ändå fortsätta med ridning och hästar? (Personligen avskräcker detta mig från att skaffa egen häst)
Ja, det är ju tyvärr det som är det läskiga med att skaffa häst. Eller djur i största allmänhet, skulle jag säga. Det är mycket känslor i det hela, och nästa dag kan djuret som man älskar så mycket, vara borta. Jag tänker såhär: det går inte att leva ett helt liv och enbart må 100% bra. Vara glad hela tiden, positiv, och inte oroa sig för något. Det livet vi lever kommer innehålla skräck, sorg, oro, besvikelse och alla sådana jobbiga känslor också.
Hästarna ger oss alldeles för mycket för att vi inte ska våga ta risken att en dag förlora dem. Det är vår hobby och livsstil, så vi kan inte tänka oss ett liv utan hästar. Med andra ord så är det just kärleken till hästarna som får oss att våga, och orka.
Jag tror heller inte att det är bra att tänka för mycket "tänk om...", för då blir det ännu jobbigare. Det kan vara bra att vara medveten om att saker kan hända, och lite vad som kan hända, så man vet hur man ska agera om det så skulle behövas. Men annars så får man se till att fokusera på andra saker, så att inte oron tar över. Man kommer över sorg, hur jobbigt det än känns när det är färskt. Men minnena från fina tider tillsammans med en fyrbent vän, de kommer alltid finnas kvar, och vara så värda att titta tillbaka på när sorgen väl lagt sig <3
/ Anna