Sjukhusbesök

Hej allihopa! Jag tänkte ta och uppdatera er litegrann om mitt mående. Igår kände jag mig betydligt sämre igen, och kom inte ur soffan själv på kvällen utan fick ringa ut hjälp från mamma och pappa. Pappa tog in häst och mamma var min personliga assistent + sov över ifall något skulle hända under natten. 

I morse begav vi oss till akuten eftersom jag har haft så himla ont och fått råd av flera stycken att åka in till akuten. Det är ju inte hälsosamt eller normalt att ha så ont att inte ens benet bär dig och att du inte kan gå/stå mer än några minuter i sträck. Jag kunde inte heller sova mer än ett par timmar inatt pga smärtan.

Jag fick i alla fall komma in snabbt och bli undersökt, men återigen så kände jag inte att jag togs på allvar, och läkaren hade dessutom inte koll på mina rättigheter att välja vilken mottagning jag vill inom regionen. Jag upplevde snarare att jag blev "shamead" bara för att jag var där, även om läkaren såg klart och tydligt hur ont jag hade och hur begränsad jag var. Dessutom visste han också att jag har haft ont i ryggen i ett halvår (och att mitt ben varit domnat även då), och att alltså varken rehabträning eller vila har "läkt" ryggen av sig själv. Det krävdes att både jag och mamma skulle bryta ihop inne i undersökningsrummet + en jävla lång argumentation för att han skulle fixa en remiss för magnetröntgen, och inte bara en remiss till vårdcentralen (hur onödigt hade inte det varit?). Efter mycket om och men har jag nu alltså fått en remiss för att magnetröntga ryggen och förhoppningsvis kommer det ske snart. Jag fick även muskelavslappnande tabletter + smärtstillande utskrivet, så nu känner jag mig betydligt bättre. Läkaren var i alla fall ganska säker på att det är diskbråck jag har, vilket jag har misstänkt själv. 

På sjukhuset så fick jag ett par starka tabletter så jag har känt mig drogad hela eftermiddagen och bara kunnat ligga i sängen och vila upp mig. Fick sova någon timme i alla fall vilket var skönt, och nu känner jag mig som sagt mycket bättre, även om benet fortfarande gör ont såklart. Nu när jag inte är lika groggy ska jag ta och redigera en film som jag inte har kunnat göra under dagen. Imorgon håller jag tummarna för att vara såpass fräsch att jag kan sitta och jobba hela dagen för jag ligger så mycket efter med bokföringen bland annat, så har lite panik över det. Nackdelen med att vara egenföretagare så som vi är är helt klart att vi inte kan sjukskriva oss utan måste jobba även när vi är sjuka och skadade, men det är bara att göra´t :) Är också därför som jag blir extra irriterad när jag inte tas på allvar inom vården, för vissa (typ den här läkaren) verkar tro att jag skulle tycka det var gött att ligga på soffan och lata mig, trots att de är väl medvetna om min livsstil som inkluderar både jobb, ridning och träning varje dag.

/ Emma