Gästinlägg av vår pappa, Hans:
Mina barfotatankar började när vi köpt Abbe. Han var inte skodd bak och hade så fina starka hovar som klarade både grus, sten och asfalt utan att ömma, eller att hovarna slets för mycket.
Då funderade jag över varför vi spikar på skor på hästarna egentligen. Jag började läsa om ämnet på internet och fastnade för den så kallade vildhästverkningen, där man strävar efter en hov med låga trakter och korta tår. Det mesta är skrivet på engelska, men det finns en sida skapad av Marjoire Smith översatt till svenska här om ni vill fördjupa er.
Fördelarna jag ser med skor är att de minskar slitaget på hoven, och att man kan sätta i rejäla broddar på vintern. Glömmer man att säga till hovslagaren om snösulor hjälper dessa broddar föga då skorna bygger upp rejäla snöstyltor, som lätt kan leda till en vrickning. Glömmer man broddarna så blir skorna som skridskor och hästen får hela tiden gå och spänna sina muskler för att inte ramla eller fläka sig. Så alltså, en oskodd hov har bättre grepp på snö och is än en skodd hov utan brodd. En oskodd hov bygger inte snöstyltor om inte hovväggarna är för långa, och några mm hovvägg ger bättre grepp.
På gräs ger en oskodd hov ett suveränt grepp, här är det skorna som gör det nödvändigt med brodd. Låt hovväggarna växa ner några mm under sulan så blir greppet ännu bättre. Tänk också på att för bra grepp sliter på leder, senor och ligament.
En sak som oroar mig lite är fibersand som används i ridhus allt mer. Har hästen skor så kanske den glider lite på de hala skorna, men en oskodd kanske gjuts fast i det sträva underlaget med överbelastningsskador som följd. Jag tror inte att fibersand är bra för hästarna, det har kommit fram av prestationsskäl och därmed blivit mode.
Fördelen att skon minskar slitaget är också en nackdel. Hovväggen växer och skon gör så den flyter ut framåt i stället för att slitas av marken. Detta kan orsaka hovsprickor och att tån blir för lång så hästen får ett för kort steg när den inte kan rulla över den för långa tån. Den landar då med tån och inte trakten (hälen) först som den ska. Detta leder till ökad belastning på leder och ligament i hoven och benen, och hästen kan bli snubblig och knacka hov.
Hovbölder borde vara sällsynta på en oskodd hov. Inga söm som gör hål i hovväggen där bakterier kan komma in, och ingen sko som håller kvar gödsel i hoven.
Den största nackdelen jag ser med skor är ändå att viktiga funktioner i hoven sätts ner. Skon lyfter ju upp strålen från marken. Strålen är ju hästens trampdyna som den ska landa med först i steget och känna av marken med. Hästen har förmågan att inte sätta ner benet med full kraft om den känner något hårt, vasst, eller en grop. Jag tror faktiskt att risken för tex stengallor minskar med skorna av.
Strålen trycker på elastiska putan ovanför samtidigt som bakre delen av hoven vidgar sig när hästen sätter sin vikt på den. Denna mekanism pumpar blod och galla genom hoven och benen. Hästen har som ni kanske hört 5 hjärtan. Hjärtat, och ett i varje hov. Med skorna på minskar denna förmåga kraftigt. Den naturliga stötdämpning denna mekanism också ger, gör att hästen inte har några problem med hårda underlag.
Funderar ni på att ta av skorna så ser jag det enda problemet i omställningen. Det tar ungefär ett år för en ny hov att växa fram och omställningstiden kan vara så lång. Det är viktigt att någon som kan verka för barfotagång gör det, speciellt i början så hovarna får rätt form för detta.
Omställningstiden behöver inte vara svår, både Abbe och Boppen har vi kunnat rida som vanligt hela tiden. Vi använder barfotaskor, när vi rider på asfalt, is (med dubb) och hårda grusvägar. I paddocken, på gräs eller i ridhusen går de helt barfota utan problem. Boppen är 19 år och har säkert varit skodd väldigt länge. På Boppens bakhovar som varit utan skor ca 2 månader kan man tydligt se en linje där tjockare hovvägg växer ner från hårlinjen.
Tage var inte öm direkt efter vi tog av skorna utan det kom efter några dagar. Antagligen är han sulöm, något de kan bli i början när även sulan tar upp last (ovant), men som går över. Han får gå i hagen med sina barfotaskor tills det slutar att ömma (han ömmar inte med skorna på). Tage har ganska små hovar med trånga trakter. Antagligen blev han skodd väldigt tidigt i livet så hovarna inte kunde växa som dom skulle.Jag funderar på om så kallade fullblodshovar kanske inte är genetiskt som man hört. Skorna kom ju på väldigt tidigt när de började träna och tävla kapplöpning som 1,5 -2 åringar.
Vi kommer att följa hästarnas hovresa här på bloggen. Mest intressant tycker jag är att ifall Tage klarar av att gå barfota, då tror jag att alla hästar gör det.
/ Hans